Förklädd känsla

Vad konstig man kan vara i bland. Vissa känslor liksom stormar fram och föser undan de små vanliga känslorna. De tar över hela tankeverksamheten. Sen tränger man undan känslan allt vad man kan. Och man tror man har lyckats...

...Tills det helt plötsligt brister. Känslan strömmar fram men då pågrund av något annat, en utlösande faktor. Vilken som helst triggar av och allt bara väller ut. Först känner jag mig som ett fån...fast innerst inne vet jag varför. Den där känslan är ju där, bara förklädd till något annat. Men jag ser dig!

När jag väl klätt av känslan förklädnaden kan jag äntligen se honom. Och jag vinner över honom.

*poff*